Dagbok för Gnizta

Dagboken är skriven mest som en kul grej och samtidigt för att kunna se tillbaka på vad som händer med en hund under uppväxten. Tanken var att följa det första året av händelser men det har blivit så att jag fortsatt att skriva ner lite vad som sker. Som ni kanske märker så är det utifrån Gniztas tankar och perspektiv som detta skrivs. Med vissa inlägg från husse.

Har även lagt till lite tidstypiska bilder i texten så att det kanske blir lite mera lättläst. Jag har även fört in alla kostnader under tiden som gått och det kan man väl säga. Det kostar att ha hund. Men dessa siffror redovisas inte här och nu.


Från de månatliga arkiven:

oktober 2011

Gnizta fick ta ett spår med upptag idag och det gick bra, och vi testade även Sittande bevakning vid elljusspåret och det gick också bra.

{ Kommentarer för detta inlägg är stängda }

Nu är det dags att plocka undan mattorna igen, för nu har Gnizta börjat ”Löpet”

{ Kommentarer för detta inlägg är stängda }

Hundträning FM-hund på F4. Gick en kort patrullstig och 2 korta spår.

{ Kommentarer för detta inlägg är stängda }

Kom till Gräftån igår och idag åker vi till Storgräftån och går Dörrsårundan 8 km. Fikar vid Dörrsåbodarna.

{ Kommentarer för detta inlägg är stängda }

Den 1-2 oktober 2011 genomfördes ett prov för certifiering till FM-hund i Gällö.

Dag 1 lördag 1 oktober
Uppsamling av hundar och förare kl 09.00 lördag morgon vid infarten till Gällö och sedan i samlad tropp till platsen för provet vid Friluftsfrämjandets anläggning. Vi började med byggande av basläger för hundarna. Efter det lite frukost för att sedan fortsätta med mottagning och visitation av hundarna.
Första momentet var patrullstig med väntan, väntan och väntan, före och efter det man själv hade gått. Nervositeten var det dock inget fel på, alla blev drabbade på ett eller annat sätt. Själv kände jag av den först när jag kom ut på patrullstigen. Efter att patrullstigen var klar, blev det momentet Sittande Bevakning. Där blev vi uppradade efter en väg och fick sitta och stirra rakt ut i skogen och samtidigt få lite ordning på våra hundar. De skötte sig överlag bra. Gnizta gjorde väldigt bra markering tidigt på båda figuranterna och gjorde också utfall flera gånger mot dessa i kopplets längd.
Jag och Gnizta fick klartecken av kontrollant att vi var godkända och fick därför lämna platsen för att ej störa de andra. I samband med detta så glömde jag koppla om till stryp vilket innebar att hunden kröp ur kopplet och sprang in mot figuranterna och sen till baslägret där hon satt och väntade. Då kändes det inte så bra längre, men fick ett lyckligt slut.
Sedan blev det åter en nervös väntan på att få höra resultaten, skulle någon få åka hem, eller?
Ingen hade packat upp eller bäddat för natten för man visste ju inte om man skulle få ”respass”
Vid middagen hemma hos Iris med personal fick vi äntligen veta att alla hade klarat sig igenom dagen, och det blev lufttomt och helt tyst i några sekunder innan nervtrådarna som var helspända slappnade av och alla fattade vad som hänt.
Sen kunde vi återvända till förläggningen. Bädda, gå och lägga sig och oroa sig för morgondagen.

Dag 2  söndag 2 oktober
Uppstigning vid ca 07.00, rastning, utfodring av hundar och utstädning av
förläggning. Sedan ner till Iris för att äta frukost och få lite info. om dagen.
Idag gällde det spårupptag + spår 1,5 km. Nu började nervtrådarna dallra igen, i alla fall på mig. Jag vet att hunden brukar sköta sin uppgift i spåret, men skulle hon eller jag ha en dålig dag??  Dagen började med ett ganska ihållande regn som avtog efter hand.
Själva spårupptaget var inte riktigt 100 från min sida men hunden gjorde helt rätt (som vanligt). Efter en Halt och lite väntan var det spårsele på och sen bar det iväg. Första apporten, bra rätt väg. Andra apporten bra. Men vänta nu, en klädnypa på en blå snitsel det kan väl inte vara en apport men vi tar den ändå. På spåret igen. Nu kom andra apporten, skitbra jobbat. Tredje apporten duktig tjej. Nu gäller det att hitta slutapporten, full fart igen.
Vill bara nämna att det är ingen höjdare med glasögon när man ska igenom blöt snårskog och smågranar med ett lokomotiv i linan framför, ibland visste man inte riktigt var hunden var. Men till slut hade vi slutapporten bärgad och Gnizta åkte upp i luften i glädje. Den här resan tog ca 20 minuter. Kanske lite för snabbt kan tyckas men jag litar på hunden.
Alla hundar kom tillbaka med varsin söndertuggad slutapport som var en 1,5 lit Pet-vattenflaska. Och förstås, även mellanliggande apporter i varierande mängd.
Peter J  tyckte att vi misshandlat flaskorna. Men det fick han ”köpa” Han hade väl tänkt panta dem och tjänat sig en hacka.
Efter återsamling åkte vi hem till Iris för lite god lunch och genomgång av dagen. Idag var alla lite gladare vid lunchen för att man visste att det hade gått bra.
Alla 7 ekipage som ställde upp klarade provet och kommer att bli kontrakterade vid försvarsmakten. Vi var 6 ekipage från Östersund och ett från Sundsvall. Lena Oskarsson/Qalle, Lennart Palmgren/Soya, Bosse Thorhuus/Gnizta Lars Lundgren/Didrik, Peter Hellgren/ O`malley, Gini Molin/Quattro, Niclas Thunborg/Dana.
Jag vill på alla provdeltagarnas vägnar tacka alla funktionärer, kontrollanter, provledare och Iris med sin kökspersonal för ett bra jobb. Kom ihåg, att utan dessa människor hade det inte blivit någonting av det hela.
Sen ett stort tack till Iris och Peter som ställt upp med att i princip lånat ut sitt hus till alla oss som ätit och sovit där. (undrar var de bodde nånstans???)
Slutsummering
Det har varit en lärorik tid, dessa månader med träning under Peter och Iris ledning. De har gett allt och jag hoppas att vi har givit tillbaka det vi kunnat. Sen vet jag att alla har tränat mycket på egen hand för att höja sin förmåga att prestera resultat. Hur man än tycker att allting sitter som ett ” smäck” så när det kommer till ett prov eller tävling så stämmer inte allting
som man tänkt sig. Där kommer nog ordet Rutin in bilden. Jag tror mig veta att vi kommer att fortsätta träna på det som vi tror oss kunna idag för att få till just, Rutin. Lite som att cykla, man bara kan det.
Det jag skrivit här är lite från mitt perspektiv och lite allmänt på vad som hände under dessa två dagar.

{ Kommentarer för detta inlägg är stängda }